Israel måste sluta arrestera dödade människor!

För en del år sedan uppdagades att den israeliska armén, efter att ha dödat palestinier i olika konfrontationer, arresterat (!) de dödade och placerat dem i anonyma gravar i Jordandalen. Detta som “straff” mot anhöriga, som genom förfarandet hindrats genomföra anständiga begravningar och sörja sina
kära - och ett försök att stoppa de dödade från att hyllas som “martyrer”.

Samtidigt framkom också misstankar om organstölder från de dödade - något som högljutt avfärdades av såväl den israeliska ledningen som ledande svenska media som orimligt och ett “antisemitiskt” påhitt. Sedemera medgav dock de medicinskt ytterst ansvariga för hanteringen, att man faktiskt tagit organ som
hornhinnor och hjärtklaffar från döda – både israeler och palestinier – utan att de anhöriga givit något tillstånd. I en känslosam ceremoni år 2012 kunde sedan 91 arresterade döda palestinier återlämnas - och hela verksamheten avbröts uppenbarligen tills vidare.

Mycket talar dock för att den makabra hanteringen - som Israel veterligen är ensamt om i världen – sedan några år verkar ha återupptagits. Således “saknas”, enligt Palestinas Belgien-ambassadör, i nuläget 428 dödade palestinier, som med all sannolikhet arresterats efter sin död - och vars kvarlevor mött ett okänt öde.

Enligt Haag-konventionen (1907) måste “religiös övertygelse och praktik respekteras” (artikel 46). Liknande formuleringar finns i bland annat Fjärde Genèvekonventionen (artikel 27), Konventionen om Civila och Politiska Rättigheter (artikel 18) och Deklarationen om Eliminering av Alla Former av
Intolerans och Diskriminering baserad på Religion och Tro (artikel 1). I den kulturella kontexten i Mellanöstern innebär detta bland annat respektfullt handhavande av döda och snar begravning, helst inom något dygn – något omöjligt att uppfylla med rådande israelisk praxis. Och något som måste upphöra!

Israels hantering av de armén dödat utgör ännu ett tydligt brott av landet mot internationell lag och allmän anständighet. Vad säger de religiösa samfunden? Vad gör de som handhar frågor inom religion i svensk regering och riksdag? Och hur reagerar media i vårt land på de nya avslöjandena?

Gunnar Olofsson, Borås