Om det oacceptabelt acceptabla

Israelisk militär bombar ett sjukhus i Gaza, dödar patienter och sjukvårdspersonal samt flera journalister som arbetar för internationella nyhetsbyråer. “Det är fruktansvärda nyheter” konstaterar den svenska utrikesministern.“Det är oacceptabelt att journalister dödas i tjänsten”.

Oacceptabelt, således. Samma formulering har i olika grad använts av andra ministrar om andra händelser, på andra platser - inte minst i Palestina. Det mesta som drabbat palestinierna har varit och är oacceptabelt: massakrer på civila, raserande av bostadshus, attacker mot och förstörelse av sjukhus, mord på räddningsarbetare och sjukvårdspersonal, fördrivning, framkallande av svält. Ja, hela ockupationen är enligt olika FN-organ, internationella domstolar, människorättsorganisationer och ledande politiker i grunden just – oacceptabel.

Vad betyder då oacceptabel? Och hur länge är någonting oacceptabelt innan det förvandlas till att bli acceptabelt? Gäller det överallt? Och alltid?

En filmsnutt ur en dokumentär från andra världskrigets Warszawa. I bakgrunden muren runt det judiska ghettot, där människor långsamt svälter ihjäl. Utanför ett normalt liv med spårvagnar och människor som skyndar förbi med portföljer och matkassar. En normalitet i det onormala. En oacceptabel situation, accepterad av omgivningen. Förövarna ficksina straff efter kriget. Och eftervärldens dom har varit hård.

Lastbilarna utanför Gaza, fullastade med mat till de hungrande som inte får ta del av den på grund av Israels blockad. En helt katastrofal situation enligt alla humanitära aktörer. Helt oacceptabel. Men egentligen har situationen i Gaza under 16 år av blockad varit oacceptabel mest hela tiden: stängda gränser, begränsad införsel av förnödenheter, otjänligt vatten, icke fungerande avlopp, en sjukvård som inte kunnat ge behandlingar för allvarliga sjukdomar som cancer och människor som hindrats lämna området för vård. Ett gigantiskt utomhusfängelse i princip obeboeligt enligt FN. Men på något sätt accepterat av politiker besjälade av hög moral och kristna värderingar.

När nu ockupationsmakten godkänt planer på ytterligare 5.300 bostäder på palestinsk mark, och att området delas mitt itu för att hindra en sammanhållen palestinsk stat, är det helt oacceptabelt enligt världssamfundet – som även tidigare i många år förklarat det israeliska bosättandet på ockuperad mark oacceptabelt och utan giltighet. Men varför har man då så länge accepterat det?

Det sägs att en flyttkartong som inte öppnats på ett par år inte behöver öppnas alls eftersom ingen uppenbarligen efterfrågat innehållet. Om samma tanke används om Palestina har situationen – då man inte gjort något för att förändra den - sedan länge förvandlats från oacceptabel till acceptabel. Eller rättare sagt kanske oacceptabelt acceptabel.

Den ryska invasionen av Ukraina, oacceptabel enligt internationell lag, resulterade i omedelbara reaktioner från omvärlden med ekonomiskt och vapenstöd till de ockuperade, och upprepade sanktionspaket (i nuläget 18 stycken!) mot ockupationsmakten. Här betyder uppenbarligen oacceptabelt – oacceptabelt.

Men hur skall vi veta när våra makthavare menar att oacceptabelt betyder oacceptabelt? Eller tvärtom? Ja, vad gäller Palestina är det enkelt: oacceptabelt betyder acceptabelt. Frågan är då om detta är – acceptabelt?

Gunnar Olofsson, Borås