Vi kräver solidaritet med Palestina

”Vi måste visa solidaritet med Palestinas sjukvård”

Som vårdarbetare har vi en plikt att upprätthålla medmänskligheten när allt annat faller samman, skriver debattörer från Sjukvårdpersonal för Palestina.

Nour Jabri, Sunera Sadacali, Björn Fredriksson, Diana Castro, Katarzyna Wiatrowska, Ana Sarmiento Sanchez och Anna Lena Roune.

 Vi som arbetar i vården förutsätts förhålla oss ”neutrala” i kriser som inte berör Sverige. Konflikter utanför Europas gränser bör förvisas till en plats utanför fikarummet.

Vi förväntas prata om vädret och kommande semestrar. Vi gör vad som förväntas av oss, medan vi på insidan känner en tomhet och en sorg som förtär oss.

Hur kan man vara neutral när sjukhus bombas och sjukvårdspersonal dödas? När vi ser hur våra kollegor och deras patienter gråtande ber om hjälp? Hur kan vi tillåta att ett helt folk fråntas rätten till skydd, hälsa och överlevnad? Hur kan vi tiga om den hopplöshet vi känner som vårdpersonal?

Palestinsk sjukvårdspersonal, internationella humanitära hjälporganisationer och människorättsorganisationer vädjar till världen att agera (1–3). Det finns ett väletablerat internationellt regelverk som stater är skyldiga att följa även under krig. Det finns en arsenal av verktyg som kan användas för att säkerställa att internationella lagar respekteras.

Det som saknas är politisk vilja att vidta åtgärder. Vi har makten i våra händer att påverka våra politiker.

Vi är utbildade att tänka och handla utifrån etiska principer – för att rädda liv och hjälpa alla, oavsett etnicitet, kön, religion eller politiska åsikter. Ur en övertygelse om allas lika värde och respekt för humanitär rätt föddes Sjukvårdpersonal för Palestina, en del av det globala nätverket Healthcare Workers for Palestine (HW4P). Vi är en grupp sjukvårdspersonal från olika städer i Sverige som samlats för att agera.

Vi kan inte vara tysta inför en så uppenbar orättvisa. Vårdpersonal kan och bör engagera sig i frågor som berör den universella rätten till hälsa och andra mänskliga rättigheter.

Sjukvården i Gaza är förstörd. Ändå försöker sjukvårdspersonal göra allt de kan med de medel som står till buds. 1200 vårdarbetare har dödats, enligt siffror som Healthcare Workers Watch publicerade 25 februari, och 384 hålls frihetsberövade (4).

Utländska hjälparbetare skonas inte. Hittills har elva av Läkare utan gränsers anställda dödats i Gaza (5). FN:s och Röda Korsets huvudkontor har bombats (6,7). Den brutala attacken på World Central Kitchen-medarbetarna i april 2024 kommer att gå till historien som ett av de mest chockerande angreppen på hjälparbetare (8).

Den 23 mars i år dödades 15 räddningsarbetare, däribland FN-personal, av Israels militär i Rafah. Flera av dem arbetade som ambulanspersonal för Röda halvmånen och enligt organisationen var de tydligt identifierbara som räddningspersonal. Deras kroppar återfanns först flera dagar senare i en massgrav (9). Attacker av detta slag får aldrig normaliseras.

Vi beundrar våra palestinska och internationella kollegor som riskerar sina liv för att rädda andra människors liv i Gaza. De förtjänar att bli hörda när de vittnar om det katastrofala förakt för mänskligt liv och värdighet som staten Israel visar i sin krigsföring.

Vi fördömer våldsamma attacker mot sjukvårdsinrättningar överallt i världen. Det är inte enbart i Palestina som sjukvårdspersonal blir måltavlor, utan i flera av världens konfliktzoner (10). Dessa attacker har blivit vardag för Läkare utan gränser, Rädda Barnen och andra hjälporganisationer som alltid vågat sig djupt in i krigszoner. Ofta tvingas de avbryta sina viktiga uppdrag på grund av att internationell lag inte följs och att de inte skyddas tillräckligt. I Palestina är Israels misstänkta brott mot internationell lag särskilt oförsynta och samtidigt väldokumenterade.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs 1948 som en reaktion på de fruktansvärda brott som begicks under Förintelsen. Principen om medicinsk neutralitet i konflikt är stadgad i första Genèvekonventionen. Om internationell humanitär rätt urholkas riskerar vi en värld där människor lämnas utan skydd.

Som vårdpersonal har vi en skyldighet att försvara människors liv och hälsa. Vi får aldrig acceptera att sjukhus utsätts för bombattacker. Vårdpersonal ska inte betraktas som fiender och skadade patienter får aldrig bli måltavlor.

Samtidigt som vi tar hand om våra egna patienter här i Sverige, bör vi också vara medvetna om de globala konsekvenserna av krig och förstörelse. Vi måste vara beredda att agera för dem som inte har möjlighet att göra det, vare sig de är i Gaza, Ukraina eller någon annan plats som drabbats av krig.

Vi som vårdarbetare har en plikt att upprätthålla medmänskligheten när allt annat faller samman. Med stolthet axlar vi vårt samhälleliga ansvar och kräver att våra yrkesförbund och aktiva politiker gör detsamma.

Sveriges olika professions- och fackförbund för vårdpersonal bör tydligt ta avstånd från dödandet i Gaza och Israels misstänkta krigsförbrytelser. Universitet, sjukhus och institutioner måste avbryta alla förbindelser med israeliska organisationer. De måste verka för att regeringen inför ekonomiska sanktioner och avslutar vapenhandel med Israel.

De måste också, i humanitetens namn, verka för att Sverige ska ta emot skadade från Gaza för att ge dem sjukvård i Sverige. Särskilt barn ska erbjudas skydd och vård i enlighet med Barnkonventionen.

Med eller utan stöd från våra fackföreningar kan vi som individer engagera oss och göra skillnad. Likgiltighet är inte ett acceptabelt alternativ.

Nour Jabri, ST-läkare reumatologi

Sunera Sadacali, allmänläkare

Björn Fredriksson, kardiolog

Diana Castro, sjuksköterska

Katarzyna Wiatrowska, neonatolog

Ana Sarmiento Sanchez, ST läkare allmänmedicin

David Ley, neonatolog

Ramona Forsman, ST-läkare

Nora Jaffer Broman, ST-läkare infektionsmedicin

Karin Hansen, infektionsläkare

Anna Missios, barnläkare